Råby Park - 1 maj 2007
Vad är egentligen lycka? Under en väldigt lång tid har foto varit lycka för mig. Det har varit det enda som har hållit mig uppe, i en oändlig ström av arbetslösa dagar. När jag har legat med kameran nedborrad i ett hav av vitsippor eller suttit andäktigt tyst och iakktagit en ekorres små förehavanden - ja, då har jag verkligen glömt alla vardagens bekymmer och bara uppslukats av upplevelsen.
De senaste två veckorna har jag haft många skäl till att känna mig lycklig. Under en utflykt i Råby Park har jag fullkomligt frossat i att fota vitsippor, jag har upptäckt de första knoppande liljekonvaljerna, jag har påtat i jorden på vår uteplats och sått frön till en alldeles egen mini-blomsteräng med blåklockor, prästkragar och kornvallmo.
Men allra lyckligast är jag över att äntligen ha fått ett jobb. Ett jobb inom det område jag är utbildad till. Ett alldeles eget jobb! Ett jobb som det bara tar 15 minuter att cykla till. Ett jobb med trevliga jobbarkompisar och roliga arbetsuppgifter. Jag svävar fortfarande på moln över denna lycka att ha blivit anställd där... som originalare på Wikströms Tryckeri!
När det gäller mitt fotande strävar jag fortfarande efter att fånga något annat än själva motivet. Vitsippor kommer och går, det är ju samma visa år från år... det gäller att försöka bortse från att motiven upprepar sig och istället se till hur man kan ändra sitt bildseende. Kanske försöka lägga in egna tolkningar av omgivningen.
Här nedan - en alldeles vanlig vitsippa i en alldeles vanlig skog. Men för mig är den fotat i en stund då jag var som allra lyckligast, då jag äntligen såg ljuset i slutet av tunneln och hoppet kom åter... så ser jag på min bild. Men i andras ögon är det förmodligen en alldeles ordinär bild på en helt vanlig vitsippa...
